Iris Smeds konstnärskap kretsar kring spörsmål rörande identitet och jagskapande. Subjekt eller objekt, människa eller produkt, fiktion eller verklighet – begreppen förvrängs och utvidgas.
I sina performances skapar och gestaltar Smeds skilda karaktärer och levnadsöden. Serien Susanna vid havet, signerad Jane Martini, bör betraktas som ett utvidgat performance.
I egenskap av den fiktiva Jane Martini har Smeds framställt ett antal organiska, sinnliga tavlor som signalerar ett (möjligen naivt) andligt uppvaknande och könsligt medvetande.
Gestaltandet av Martini, en amerikansk helyllekvinna med rötter i hippierörelsen och ett förhållandevis statiskt feministiskt medvetande, kan betraktas som en drift med bilden av
den kvinnliga konstnären – eller: som ett försök att förstå och rannsaka bilden av den kvinnliga konstnären. I vilket fall undersöks genom Jane Martini möjligheten att vara någon
annan än den man egentligen är (eller: dilemmat att bli betraktad som någon man inte är). Smeds verksamhet består i en spaning efter icke-definition och dubbelhet
– och efter den identitet som gått förlorad i vårt hyperindividualistiska, identitetsbesatta men samtidigt skönt identitetslösa tidevarv.

Lili von Wallenstain (curator till My name is not Susan)